Manga

Anime är det vardagliga japanska ordet för animerad film (även utländsk sådan). Det japanska ordet anime är en förkortning av animēshon (katakana アニメーション), som är inlånat från engelskans animation. Utanför Japan används uttrycket specifikt för att beteckna animerad film från Japan, särskilt sådan som är tecknad i en förenklad stil vanlig inom manga.

Det förekommer också att anime används som samlingsnamn för tecknade filmer i mangastil, oavsett om de kommer från Japan eller andra (asiatiska) länder.

Tidig anime gjordes i första hand för den japanska marknaden och innehöll därför många specifikt japanska kulturella referenser. De stora ögonen hos de flesta animefigurer betraktas i Japan som mångfasetterade "ögon till själen". Det mesta av anime är eller har varit riktad till barn eller ungdomar, men allt mer inte minst TV-anime produceras för en vuxnare publik och med motsvarande tematik. Modern anime tog sin början 1956 och etablerade sig på allvar 1961, i samband med skapandet av Osamu Tezukas Mushi Production.

Anime uppstod som en parallell inom filmen till manga, som är japanska tecknade serier. De första animeproduktionerna daterar sig till 1910-talets slut, men produktionen av animerad film tog fart på allvar först på 1960-talet. På 1970-talet vann den popularitet utomlands, främst i Frankrike och Italien.[6] Även om barn och ungdomar alltid har varit huvudmålgruppen för animeindustrin som helhet, är det ändå en ganska stor del av utbudet som även eller uteslutande riktat sig till vuxna. Denna sida av animen har inte förrän under 1990-talet vunnit spridning utanför Asien. En svensk publik kom för första gången i kontakt med vuxenanime genom brittiska Manga Video, vilket gav upphov till uttrycket "mangafilm". Manga-eiga ("manga-film") var i Japan den motsvarande benämningen fram till 1980-talet, då termen "anime" myntades. En annan tidigare västerländsk benämning för anime var japanimation.

Animes vida genrespridning i jämförelse med annan animation har sina motsvarigheter inom manga. Animes särdrag och popularitet i västerlandet de senaste årtiondena har också sina rötter i japansk kultur rent generellt. Västerländsk genreunderhållning går inte alltid hem i Japan, ett land där exempelvis Dallas betraktats som "främmande" och präglad av tvådimensionella rollgestaltningar. Animefigurers ofta mer komplexa personligheter har både lockat och fascinerat västerländska tittare genom de allmänmänskliga drag som de visar upp.

Studio Ghibli är dagens mest framgångsrika japanska animationsstudio.

En enskild animationsstudio som har betytt mycket för animes utbredning i väst är Studio Ghibli. Studions filmer Spirited Away, Princess Mononoke, Det levande slottet, Min granne Totoro med flera har blivit mycket uppmärksammade och prisbelönta både i Europa och USA.

Cosplay (japanska コスプレ, kosupure, kortform för costume play)[1] är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

I Japan innefattar det all sorts kostymering, från medeltid till framtid. I väst används begreppet främst om rollfigurer med ursprung i japansk populärkultur.[2] Dessa hämtas från populär fiktion i Japan, men omfattar numera även amerikanska skämtteckningar och sciencefiction. Favoritkällor inbegriper manga, anime, tokusatsu, tecknad serie, grafiska romaner, datorspel, hentai och fantasyfilmer. Vilken figur som helst från den verkliga världen eller den virtuella, som lånar sig själv till dramatisk tolkning, kan tas upp. Icke levande objekt ges antropomorfa former och det är naturligt med kvinnor i manliga roller och tvärtom.

Cosplay kan sägas vara animens och mangans motsvarighet till hängivna Trekkies och Tolkienanhängare. Genom att sy en dräkt efter en figur, som man tycker om och sedan bära den till ett konvent, visar man sin uppskattning. Målet är att porträttera figuren så gott man kan.

Ingen vet exakt historia av cosplay. Man vet med säkerhet att namnet Cosplay uppfanns av Japansk reporter Nov Takahashi under science fiction och maskerad konvent '84 WorldCon i Los Angeles, USA. Reportaget slog brett i Japan som anammade konceptet med Film och TV hjältar och la det till sin tradition av att klä ut sig. Därmed uppstod en ny fenomen som kom att kallas för kosupure och nu blev det möjligt även för anime och manga fans att klä ut sig till sina favoritkaraktärer på till exempel Comiket (Japans största fanzinemässa). Japansk Industri var snabb att erbjuda prisvärda kostymer och peruker utan köns, ålders och moraliska begränsningar och detta gjorde cosplay populär och tillgänglig för alla. Idag har det spridit sig över hela världen.

I Sverige är intresset fortfarande relativt lågt, men det är stadigt växande och förevisas numera årligen för allmänheten i samband med hanami-evenemanget i Kungsträdgården. SVT bidrar genom sina sändningar från performance tävlingen på Närcon i Linköping.

Hur fungerar cosplay?

Oftast är cosplay baserad på anime, manga eller ett spel, alltså baserat på allt som har med japansk populärkultur att göra. Majoriteten av japanska och asiatiska cosplayare köper en dräkt i speciella cosplay butiker. Det är mycket populärt med dräkter från filmer som t.ex Iron Man eller Star Wars. Den ursprungliga japanska cosplay konceptet strävar att vara tillgängligt för alla. Därför läggs nästan ingen vikt på att sy egna kostymer, utan på att ha roligt och försöka efterlikna sin favoritkaraktär så mycket som möjligt. Även i USA och Europa är köpta dräkter mest vanliga men just när det gäller tävlingar har man alltid ett övertag om man har gjort sin dräkt själv. De flesta konvent anordnas för att vara mycket synliga, vanligtvis i stadens centrum på stora hotell t.ex LA i USA, stora Gallerier t.ex Bangkok i Thailand, stora bokmässor t.ex LBM i Tyskland o.s.v.

De flesta arrangemang som har anknytningar till anime anordnar cosplay tävlingar. De amerikanska och europeiska tävlingar kräver att man anmäler sig en viss tid innan man gör sitt uppträdande, oftast i form av en sketch, som är obligatoriskt för att få vara med och tävla. Man gör det med fördel i grupp men det går bra att göra ett soloframträdande också. Förutom pris för bästa dräkt finns även priser för exempelvis bästa sketch och bästa vapenhantverk. En jury bedömer alla kategorier och inom en del av dem intervjuar de deltagarna för att få ett bättre beslutsunderlag.

Självklart är inga riktiga vapen tillåtna, de måste vara gjorda i konstmaterial. Reglerna är mycket olika och man bör alltid kontrollera vad som gäller.